6. Mobilnummer, mobil… vad ska man välja?

Postat av
Svara

Jag hade med mig min älskade HTC till London. Jag skaffade två engelska nummer/kontantkort hos Orange. Ett som jag kunde ringa gratis med till utlandet (alltså till Sverige) och ett som jag hade gratis sms och internet med i England. Två helt olika nummer och kontantkort med två olika funktioner. Och man kunde när som helst bara ringa ett samtal för att välja andra funktioner som man ville ha. Jag laddade med 20-50 pund i månaden och då fick jag dessa funktioner, fullt utnyttjade eller mindre. Grejen var ju den att jag hade en mobil och två kontantkort. Att hela tiden byta dessa blev bara krångligt. Så jag köpte en ny mobil, och en till, och därefter ännu en till… fråga inte varför! Fyra mobiler hade jag att välja mellan i alla fall. Jag hade även fått ett till engelskt nummer. Det var ändå ganska smidigt att ha flera. Då jag skulle på något speciellt, typ stå på en bro och kolla fyrverkerier tätt ihop med tusentals andra så tog jag med mig de två billigaste, utifall någon skulle få för sig att rota i mina fickor…

Om du bestämmer dig för att köpa en eller flera mobiler så gör du bäst i att köpa på The Carphone Warhouse (The Phone Houe) som har flera butiker runt om i London och som säljer mobiler UTAN att man ska behöva skaffa ett nytt nummer eller ett abonnemang. Om du köper en mobil på T-mobile så måste du använda deras kontantkort. Om du köper en mobil på Orange så behöver du inte använda deras kontantkort men du måste köpa till ett nummer. På Carphone Warhouse köper du bara mobilen och kan använda vilket abonnemang eller kontantkort som helst, Svenskt eller Engelskt. De har alla möjliga mobilmodeller dessutom och störst och bäst utbud samt i alla prisklasser. De har allt från billiga Blackberrys, ihopfällbara ”nostalgiska” Samsungmobiler, nyaste Iphones osv…

Det första du gör när du anländer i London är i alla fall att skaffa dig ett engelskt nummer så att de där kan nå dig smidigt och billigt! Och mitt tips är att göra det hos Orange.

5. Hur fick du ditt jobb på H&M?

Postat av
Svara

H&M Oxford Circus, London. En av de största H&M-butikerna i hela Europa. Och den bästa enligt mig. Coola anställda, läskiga vakter med rysk brytning vid ingången (som senare blev mina polare), tusentals människor som tränger sig in genom entrén från morgon till kväll och tre maffiga våningar med det senaste inom modevärlden. The heart of London, Oxford Circus, där Oxford Street och Regent Street möts och tillsammans bildar kärnan i Londons shoppingnäste.

Där jobbade jag under mina månader i London. Det var kanske ett av de stressigaste, mest krävande ändock roligaste jobben jag någonsin kommer att ha.
Det här är den frågan som jag har fått mest av er. Detta är mitt svar: Jag var mig själv.

En sak som du måste inse, och den saken som är viktigast av allt när du söker jobb är att vara dig själv. Man kan inte spela något speciellt spel för att få ett jobb, eller ens en intervju. Ditt sanna jag flyter alltid upp till ytan förr eller senare. Och man kan självfallet inte spela någon annans spel eller tro att man kan kopiera någon annan.

Jag ska berätta hur det gick till ändå. Hur jag fick mitt drömjobb i London.

En dag så bestämde jag mig för att åka in till Oxford Street för att söka jobb. Jag hade med mig CV’s och personliga brev i en mapp. Jag tror jag lämnade runt 10 CV’n under den dagen. En ganska liten siffra faktiskt. Det sista CV’t hamnade på H&M.

Jag gick in i butiken. Frågade en kille (som senare visade sig vara floor manager på herravdelningen) om jag kunde få träffa ”the manager”. Han följde mig ner till damavdelningen och fram till en dörr där han knackade på och ut kom en hårt sminkad, men väldigt vacker grekisk tjej. Hon såg lika sträng ut som hon var. (Hon blev senare en av mina många managers). Jag presenterade mig, tog i hand och lämnade fram mitt CV. Jag berättade om min kärlek till H&M – såklart – men också hur duktig jag är på att arbeta. Hon (vars namn förblir hemligt, tror dock att jag nämnt hennes namn tidigare) kollade in mig, från topp till tå, noterade mina kläder, mitt hår och mitt ansikte. Hon sa inte mycket utan lyssnade mest på vad jag hade att säga. Jag avslutade med att tacka för att hon tog sig tid, tog i hand igen och gick sedan därifrån. När jag lämnat butiken så var jag säker på att hon hade rivit mitt CV i småbitar och typ eldat upp det.

Cirka en vecka senare på en måndagskväll, då jag endast sökt två jobb till på två museum, så märker jag att jag har flera missade samtal. Eftersom att jag är väldigt dålig på att ringa upp okända nummer så ringde jag inte upp. Dagen efter så ringer det igen. Jag svarar och en minut senare har jag en jobbintervju på H&M. Jobbet gäller 8 timmar i veckan, alltså nästan ingenting. Men jag vill ha ett jobb, oavsett hur många timmar det är.
Några dagar senare så är jag på H&M för intervjun. Den blir framflyttad en timme eftersom de som intervjuats tidigare dragit ut på tiden. Min nervositet växer mer och mer. Med mig sitter 10 andra tjejer och killar och väntar på sin tur.
När jag väl sitter där och intervjuas av en söt engelsk tjej så är jag så nervös att jag håller på att bryta ihop. Hur sjutton ska jag ens ha chans att få ett jobb som hundratals söker varje dag? Hon ställer massor av frågor. Jag svarar så gott jag kan. Hon drar upp incidenter och undrar vad jag skulle göra i sådana situationer. Efter cirka 45 minuter är intervjun klar. Vi skakar hand och jag skyndar mig ut. Det första jag gör är att ringa mamma. ”Det gick ASDÅLIGT!” skriker jag i telefonen.

Någon dag senare så vandrar jag runt på National Gallery, mitt favorit-konstgalleri vid Trafalgar Square. Där är det strängt förbjudet med höga ljud och att prata i mobiltelefonen. Mobilen ringer plötsligt högt. Jag svarar i ren panik då jag ser att en vakt stirrar på mig. Det är moffa som ringer och meddelar att han och momma har anlänt till hotellet i London och att jag kan komma när jag vill. Jag hinner knappt lägga på förrän det börjar ringa igen. Snabbt som tusan svarar jag och vakten börjar gå emot mig med ilsken min. Det är en kille från H&M som ringer. Jag har fått jobbet, men inte 8 timmar utan 20 timmar vilket är deltid, eftersom min intervju gick så pass bra. Jag skriker ”OH MY GOD” hur högt och hur många gånger som helst. Killen i telefonen skrattar och säger grattis 50 gånger, vakten springer nu emot mig medan jag springer ännu snabbare mot utgången. Då jag lagt på kommer jag på att jag inte hörde när jag skulle börja jobba eller något annat. Bara att jag fick jobbet, och mer därtill.

Efter två veckor på mitt nya jobb blev jag erbjuden att börja jobba heltid så ofta jag kunde istället för deltid, vilket jag gjorde. Min avdelnings managers var de mest underbara man kunde ha. Mina kollegor var också helt amazing. De flesta kom från andra länder och bara ett fåtal kom från England. Min ena manager kom från Italien, den andra från Thailand. Mina kollegor kom från Sverige, Ryssland, Grekland och Polen bland annat. Jag lärde känna så många olika människor och kulturer. Helt fantastiskt var det verkligen.

4. Hur hittade du din lägenhet?

Postat av
Svara

Att hitta lägenhet eller rum i London kan vara både svårt och väldigt lätt. Vissa har tur, andra inte. Många hittar någonstans att bo innan de flyttar, vissa letar när de är på plats.

Eftersom jag flyttade helt själv till London så ville jag bo med andra människor, helst svenskar. Därför letade jag efter ett ledigt rum i stort sett varje dag på Londonsvenskar i deras forum i hopp om att någon hade ett ledigt rum som skulle passa mig och min budget. Ungefär två månader innan flytt så hittade jag ett litet rum i en lägenhet i Archway, norra London, där det redan bodde 6 andra svenska tjejer. Tyvärr så stannade jag bara i den lägenheten i cirka en vecka innan jag flyttade in med nya roommates i Camden.
Jag hade ju som sagt äntligen fått träffa Sanna, som jag hade haft mailkontakt med innan. Vi fann varandra direkt. Eftersom hon letade boende och jag ville hitta nytt så bestämde vi oss för att flytta in tillsammans. Två till svenska tjejer flyttade in med oss också.

Vi gick runt till olika Agencys (mäklarfirmor) i de områden som vi skulle vilja bo i. Man går in till de och anmäler att man letar lägenhet, vilken hyra man kan tänka sig och vilken storlek. Om det kommer upp något ledigt som passar så hör de av sig.
Vi letade även efter en lägenhet på Gumtree och det var där som vi fastnade för den som vi någon dag senare skulle flytta in i.
Det var en Agency som hade lagt in annonsen på Gumtree. Vi ringde till dem och bokade tid för visning som vi fick väldigt snabbt. Redan under visningen sa vi JA, och två dagar senare kunde vi flytta in. Vi betalade en liten avgift till Agencyn och en depositionsavgift (som man får tillbaka när man flyttar ut). Vi fick telefonnummer till vår Landlord (han som ägde huset) och vi skrev även under ett kontrakt. Agencyn var väldigt hjälpsam och pålitlig.

Lägenheten som vi hittade var i alla fall en tvåa. Den hade alltså två sovrum, en toalett, ett kök och hall. Den var väldigt liten och hade en väldigt hög hyra, såklart. Eftersom den var ganska nyrenoverad så var den dessutom populär. Plus att den låg ett stenkast från Camden Market. Jag och Sanna bodde i ett rum, och de andra två tog det andra. Vi var alltså fyra stycken tjejer i en liten tvåa. Det funkade, men det var väldigt påfrestande från och till. På grund av den skyhöga hyran så var vi tvungna att packa in så många som möjligt i lägenheten.

Det viktigaste att tänka på när du söker – antingen ett rum eller en lägenhet – att flytta in i är att alltid kolla om Agencyn eller landlorden verkar vara pålitliga. Sök upp dem på nätet eller fråga din omgivning. Ett kontrakt ska alltid skrivas. När du är på visning så pröva alla saker som finns där. Pröva ugn, spis, vatten, element med mera. Öppna och stäng fönster. Fråga om allt och låt kritisk. Om mäklaren känner att han/hon kan nappa men att du verkar svårflörtad så kanske till och med hyran kan sänkas något.

Om jag får vara smart och hjlpsam såhär i efterhand så tycker jag att du ska leta bostad när du är på plats. Det du hittar på internet innan där hemma, kan vara något helt annat när du flyttar in. Så boka in dig på ett vandrarhem en vecka eller två då du flyttar dit. Då har du gott om tid till att leta bostad, leta jobb och göra annat nödvändigt. Om du skulle flytta in någonstans direkt där du inte alls trivs så kommer det bara att bli jobbigt. På ett vandrarhem kan du däremot förbereda dig på ett helt annat sätt.

Något som vi gjorde fel i var nog att ta det första bästa då vi letade lägenhet. Vi tackade ja redan på vår första visning. Ha mer tålamod än så. Boka in flera visningar, gärna flera på en dag, och bestäm sedan därefter. London kryllar av lägenheter!

3. Hur skaffar man ett NI-nummer? (National Insurance number)

Postat av
Svara

Ett NI-nummer (National Insurance number) är ett måste om du ska jobba och leva i London. Ditt NI-nummer bestämmer hur mycket skatt du skall betala och är personligt. Man skulle nästan kunna kalla det för ditt engelska personnummer. För att skaffa ett NI-nummer så måste du kontakta Jobcentre Plus, på 0845 600 0643, för att boka tid för en intervju. Intervjun brukar infalla ganska snart och du får ditt NI-nummer på papper via posten någon vecka senare. Det tar dock ca 3 månader innan du får ditt NI-kort.

Att ringa Jobcentre är bland det första du ska göra när du flyttar. Innan du hittar jobb och innan du öppnar ett bankkonto. Utan NI-nummer får du inte göra något utav dem. Så fort du flyttar till London så ska du alltså ringa och boka tid för en intervju.

På intervjun så kommer man att fråga många olika frågor, men det är inga att vara oroliga för. De vill bland annat veta vilka adresser du har bott på under din tid i London och mellan vilka perioder. Om du är gift eller inte. Om du har barn. Din etnicitet med mera.

Ditt NI-nummer kommer att se ut som det ovan, med tre bokstäver och sex siffror. Och kom ihåg att ringa Jobcentre så fort du flyttat!

2. Engelskt bankkonto!

Postat av
Svara

Vad måste man göra för att få öppna ett engelskt bankkonto?

Att ha ett engelskt bankkonto underlättar väldigt mycket, i många situationer. Att få ett bankkonto på en engelsk bank är för de flesta en krånglig process, men självklart inte svår. Saken är den att du måste ha ett jobb (gärna ett kontrakt att visa också) för att få öppna ett konto. Du måste även ha med dig ditt pass. Detta låter väl som a peace of cake? Nu kommer det krångliga. För att (i de flesta fall) få ett jobb så måste du ha ett bankkonto. (Du ska även ha ett NI-nummer (National Insurance number) för att få jobb och bankkonto, mer om det under NI-nummer frågan.) När du har fått ett jobb så säger du därför till arbetsgivaren att dina kontouppgifter kommer senare/att du ska öppna ett konto så snart som möjligt. Mina chefer blev inte särskilt glada över detta, men som tur var så öppnade jag ett konto väldigt snabbt efter att jag fått jobbet. Man är väldigt noggranna med sådant här i London. Allt ska skötas på rätt sätt.

För att förtydliga, kort och koncist – för att kunna öppna ett bankkonto så måste du ha ett jobb och för att få ett jobb så måste du ha ett bankkonto. Förstått?

Barclays Bank, 2 Victoria Street, Westminster,...
Så när du har skaffat dig ett jobb så går du direkt till en bank, bokar tid, öppnar konto och sedan lämnar du en kopia av dina bankuppgifter till din arbetsgivare. Du kan även fråga din arbetsgivare om de samarbetar med någon särskild bank – då öppnar du givetvis konto där. Jag har än idag kvar mitt engelska bankkonto hos Barclays. Det är en väldigt bra bank och det har aldrig uppstått problem. Min bankman (kvinna) blev även en nära bekant. De lär känna sina kunder och vårdar dem, vilket är kul! Andra bra banker är HSBC och Lloyds.

1. Att tänka på innan man flyttar!

Postat av
Svara

Vad är det viktigaste att tänka på innan man flyttar till London?

Egentligen så tycker jag att detta är en väldigt individuell fråga. Jag känner till så himla många scenarion där vissa har klarat det jättebra med mycket pengar och även med lite pengar i sin buffert. Andra har fixat boende innan, andra när de är på plats. Vissa söker jobb innan, andra lämnar sina CV’n direkt till chefen i London. Jag brukar i alla fall tänka att allting ordnar sig. Så få inte panik om du flyttar till London utan varken jobb eller boende. Om du är framåt och drivande så löser sig saker och ting löpande.
Om det är något som jag tycker att alla borde tänka på innan så är det: Varför flyttar jag till London? Flyttar jag för att tjäna massor av pengar och leva ett liv i lyx? Eller flyttar jag för att jobba lite och mest leva livet? Då ska jag vara helt ärlig. I London tjänar man inte alls mycket pengar inom handel, restaurang och diverse sådana jobb. Lönen är i de flesta fall väldigt låg. Om du vill tjäna pengar så att du kan leva varje månad så måste du även jobba i stort sett hela tiden. Att leva livet i London är relativt svårt och tufft när man är helt upptagen av att jobba. Och jobba måste du göra (såvida du inte har en väldigt stor buffert med dig från Sverige) för att överleva varje månad.
Om du vill flytta till London så gör det! Ta chansen! Pröva!

The City of London skyline as viewed toward th...

Men kom ihåg att hårt jobb och slit ligger och väntar bakom krönet. Som arbetare i London är det living on the edge som gäller.
Ett annat tips är att inte ha med dig för mycket packning hemifrån (som jag hade…). Se det mer som en lång resa eller en nystart än en flytt och tänk på att du kommer att handla på dig mycket saker – oavsett om du är en som shoppar eller ej. En resväska är MAX vid utresan.
Om du inte har fixat lägenhet eller rum innan så boka några dagar eller en vecka på ett vandrarhem. Då har du gott om tid för att både leta rumskompisar/lägenhet/rum och även jobb. Du kan även besöka Svenska Kyrkan för att lära känna andra unga svenskar som bor i London. Om du flyttar till London själv, som jag gjorde, så känns allt så mycket bättre om du lär känna nya människor som kan hjälpa dig med allt!

På många sidor och bloggar om London så kan det stå att du måste ha med dig viktiga bankpapper, kontoutdrag från de senaste 3 månaderna och så vidare… Det är helt onödigt! Jag behövde aldrig visa dem för någon, inte ens min engelska bank. Ingen annan jag kände behövde det heller, så gör er inte besväret att ordna med diverse papper innan flytt. Om ni mot förmodan skulle bli tvungna att visa upp några sådana papper så går det alltid att skriva ut eller låta er bank skicka dem.

Pengar. Visst, det är viktigt att du har med dig en buffert som du kan klara dig på en tid i alla fall. Men att ta med hela din livsbesparing är överdrivet. Ta med dig pengar så att du kan bo på exempelvis vandrarhem i ca en vecka eller mer, handla mat, buss/tunnelbana, betala eventuella mäklaravgifter, depositioner och en eller två hyror i förväg. Ha också extrapengar utifall något oväntat kommer upp. Om du har en mindre buffert med dig så kan det trigga dig till att gå ut och söka jobb tidigare än andra, vilket bara är positivt. Du behöver ju pengar och därmed ett jobb! För dem som har med sig en stor buffert blir det lätt så att de väntar väldigt länge med att söka jobb… vilket kan resultera i att de inte får något över huvudtaget. Man kan komma långt med mycket pengar, men man tänker annorlunda med mindre.

En annan viktig sak att fixa innan är försäkring. Du kan antingen teckna en utlandsförsäkring som täcker allt på 1 år och därefter förnya det, eller så talar du med din bank om vilka andra alternativ som blir bäst.

Slutligen, kom ihåg att det alltid är värt att pröva. Även om det skiter sig fullständigt med flytt, jobb eller boende, eller alltihop, och du bestämmer dig för att åka hem till Sverige igen så har du ju i alla fall tagit steget och försökt! Att flytta till storstaden Stockholm tycker många är ett stort steg. Att flytta till en så gigantisk stad som London, både storleks- och populationsmässigt, är modigt och ett så mycket större steg. Hur äventyret än slutar, vad som än händer på vägen så får du alltid med dig nya erfarenheter i din portfölj. De får dig i sin tur att växa som människa.

Svar på era frågor!

Postat av
Svara

Jag flyttade hem från London för snart 6 månader sedan. Ett halvår har gått, men det känns som en evighet. Jag får än idag förklara för människor varför jag flyttade hem så pass snabbt. Det hela är såklart en väldigt lång historia. Det hände så mycket på de månaderna jag bodde i London. Mycket positivt, mycket negativt. Saken är den att jag, tyvärr, bara kommer ihåg en viss del av dessa händelser, de flesta är jobbiga eller rent utav hemska. Alla händelser av det positiva slaget har drunknat längs vägen… En positiv sak som jag dock aldrig kommer glömma är att jag fick en riktig vän för livet under min tid i London.

Något jag har märkt är att jag fortfarande – efter 6 månader – har väldigt många läsare på den här bloggen, fast jag inte skriver längre. Dessutom så väller det in mail till mig där man undrar det ena efter det andra. Det är NI som har ställt de frågorna till mig. Jag har svarat så utförligt jag kunnat men eftersom de flesta har ungefär samma frågor så tänkte jag att jag skriver svar på era frågor direkt här på bloggen! (Svaren gäller inte AuPairer).